Tamråtta

  (Rattus norvegicus dom.)
Råttan är en gnagare och hör till familjen råttdjur. Familjen omfattar ca 90 släkten spridda över världen.

Ett vuxet djur väger mellan 500 och 600 g. En råtta kan bli upp till tre år gammal.

Djurägarens ansvar

(enligt djurskyddslagen)

Djurägaren har alltid ansvar för att djuret sköts på ett riktigt sätt, och förväntas att aktivt informera sig om djurets skötsel, hantering samt dess krav på utrymme. Skulle djuret insjukna eller skadas, skall det utan dröjsmål komma under sakkunnig vård.

OBS! Ett fullt djurägaransvar kan inte läggas på ett barn. En vuxen person skall alltid ha det slutgiltiga ansvaret för djuret.

Bur och inredning:

En råtta trivs inte ensam och man bör alltså ha en bur med gott om utrymme för minst två råttor. Minimimåtten bör vara längd 70cm, bredd 45cm och höjd 70cm, buren bör även ha minst två våningar.En stor fågelbur med tätt galler är ett bra alternativ. Råttor vill inte ha för ljust. Därför bör man klä in delar av burens sidor och tak med skivor, dock ej spånskivor som innehåller ett giftigt lim.Ett hus uppskattas. Råttor med röda ögon är speciellt känsliga för ljus och måste kunna dra sig undan. En vattenflaska, en stadig matskål och en hörntoalett behövs också. Råttor älskar att klättra och att utforska. Variera gärna inredningen med grenar, tomma pappersrullar, barkstycken, lerkrukor mm. Använd fantasin och se vad din råtta tycker om. Det var tidigare vanligt att man satte in ett hjul för råttan att springa i men trots att de flesta råttor uppskattar hjulet kan det vara skadligt för dem att springa i. Det beror på att svansen kröker sig i hjulet vilket kan ge råttan problem i ryggen. Det finns istället en springplatta ”running disc” vilken är lämpad för gnagare att springa på.

Lämpligt bottenmaterial är kutterspån, kattsand eller cellulosapellets. Buren bör städas två gånger i veckan.

Utfodring

Basfodret är rått- och muspellets som bl. a. innehåller animaliskt protein. Råttan är nyfiken och aktiv, och en stor del av den nödvändiga stimulansen får den genom att undesöka och sysselsätta sig med olika fodermedel. Huvudfodret skall vara samma varje dag men det dagliga tillskottsfodret kan och bör varieras. En gnagarblandning av god kvalité är ett bra tillskottsfoder samt färsk frukt och grönsaker. Råttans näringsbehov är snarlik människans och  den kan äta allt från den mänskliga kostcirkeln, naturligtvis i rätt proportioner. En kalksten och en saltsten behövs också. Vatten ges i dricksflaska, får aldrig saknas och byts varje dag.

Färska grenar och stenhårt, torkat mörkt bröd uppskattas och sliter framtänderna naturligt. Matskålen bör inte stå i ett hörn då den kan förväxlas med toahörnan.

Övrig skötsel:

Råttor av samma kön som fått växa upp tillsammans samsas som regel bra under hela livet. Vuxna hanar går ej att sammanföra, vuxna honor kan gå. Råttor är inte toleranta mot andra djurarter.

Om råttan blir sjuk:

En råtta skall ha klara, pigga ögon, rena öron, ren nos utan flytningar eller sår, blank päls, inga tecken på diarré, ha normal rörlighet och nyfikenhet. Vid ev tecken på sjukdom kontakta genast veterinär.

Reproduktion:

Honan blir brunstig ca vart femte dygn och går dräktig 22 dygn. Kullen består vanligen av 6-12 ungar som föds nakna och blinda. Ungarna är självständiga vid ca fyra veckors ålder och könsmogna vid 8-10 veckor.

Om hanen går kvar i buren när honan föder blir hon troligen genast omparad.

Väl hemma:

Sätt inte genast in råttorna i buren. Håll dem gärna i knät och bilda med händerna ett tak över dem. På det viset tar de till sig din doft och får förtroende för dig. Klappa och prata stilla och försiktigt. Stäng av telefon och dörrrklocka. Efter ca en timme kan råttorna sättas ner i buren, och bjudas något att knapra på. De första dagarna bör man be övriga familjemedlemmar att hålla sig i bakgrunden, samt hålla undan ev. övriga husdjur.